Ger snart upp på det här med läxor. Blir så jävla less på skolan när allt jag tänka på är pojkar. Don't get me wrong. I love being single. Men vill ha något mer. Något äkta. Någon att kolla på snön med. Någon att värma sig breve kalla nätter. Någon att mysa framflr brasan med. Finns tusen saker jag vill göra med "någon" Finns många bra kandidater. Men jag är inge bra på kärlek. Har inga problem med pojkar. Vill jag hånlga, ligga eller träffa någon gör jag det. Men det uppstår aldrig några känslor. Enda gången det gör det är nätr jag beundrar någon på avstånd. Men då distanserar jag mig från honom så mycket jag kan bara för att jag inte vill lära känna han på riktigt och längta ännu mer. Sen känner jag mig alltid ful, förutom när jag är full, då jag egentligen är som fulast. Ser mig heller ine som flickvän. Känner mig alltid "stor". Allmänt sett. Så jävla ofeminim liksom. Spelar ingen roll hur rosa fluffiga mina kläder är. Kommen alltid vara "man" på insidan. Vill inget hellre än att känna mig liten, kvinnlig och hjälplös. Så att någon ska komma o rädda mig. GOsh I'm deep dude. Nej men vill bara bli räddad från ensamheten. Vänner har jag men ingen jag kan drömma med. Alla bygger liv med partners. Jag gör halva planer med polare som ändå aldrig blir av. Sen får man ligga ofta också. De är ju alltid nice.