I helgen var jag ju på konfirmationsläger. Vi åkte från församlingens byggnad kl 17.23. Vi anlände Finnåkers stiftgård kl 19.02. Resan var lugn och trevlig. På kvällen firade vi andakt tillsammans och käka lite. Sen var det inte mer med det. Juste! Jag ledde ett lekpass, och det blev kaos som vanligt när jag ska göra lekpass. Stackars förvirrade konfirmander. När jag vaknade på lördagen skyndade jag för att hinna kliva upp och ta min morgon-cigg innan frukosten. Vi har ett riktigt tight schema på lägren, inte konfimanderna alltså. Nej, vi ar ledare får springa runt med andan i halsen. Under kvällens mässa var det väldigt många starka känslor som gjorde sig hörda och det var tårar överallt. Jag fick lära min saker om  folk jag känt väldigt länge. Som jag inte visste innan tunga saker och jag är så stolt över att dem berättar, men samtidigt vill jag bara försvinna när jag hör hur jobbigt andra har det. Knepig situation. Under kvällen spelade vi guldkampen och min grupp ledde med sina 40 800 poäng. Sen gick dem all-in och hamnade på sista plats. Lite tråkigt men vad ska man göra?

På söndagen fick jag sovmorgon eftersmo jag hade varit nattvakt. Och det var ingen lugn natt kan jag säga! Vattnet sätngdes av helt och en ledare blev förföljd i skogen av en okänd person. Jag var riktigt rädd. Och en annan konfirmandgrupp störde våran när kl var 4 på morgonen. Så den natten var väldigt stressig. Jag får lite ont in magen av att tänk på den.

Jag är inte sådär superkristen av mig men det är en sådan gemneskap och mysig känsla på dessa läger så jag kan inte annat än älska konfirmationstiden.